Orkar inte blogga, hörs.




Emotionwhore_96

"I think a lot of overweight girls are hypocrites. I'm naturally tall and skinny, I eat what I want, I don't starve myself, and I am beautiful.
So why are you allowed to love your 'curves' but it's wrong for me to love my 'bones'?
Why is it okay for you to call me anorexic, but horrible for me to call you fat?
If you can tell me to gain weight, why can't I tell you to lose weight?
If you can feel beautiful for being big, I can feel beautiful for being small. Get over it."

Hittade den här texten på http://annaellinor.devote.se/ och den här texten har allt jag har försökt att få fram när någon frågar om jag har anorexia eller säger åt mig att jag måste äta mer.

I'm not giving up, I'm just starting over.

Jag ska skaffa mig en tatuering, jag ska njuta som fan i sommar och från och med nu ska jag bara släppa taget om allt negativt. Jag lovade mig själv att 2012 skulle bli ett bra år, och det ska det tammefan bli också!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men jag är i alla fall riktigt trött på hur allting är, hur ytligt allting har blivit. Om man tänker på hur det var när vår mormor var liten, så verkade allt så mycket enklare, för det är den uppfattningen vi har fått. Det verkade vara så oytligt, som att insidan verkligen räknades, vilket det uppenbarligen inte gör lika mycket nu. Jag blir så trött på alla som väljer personer efter utseende och sen klagar på att det enda alla bryr sig om är utseende. Jag menar hallå? Ni gör det ju själva, vad hade ni förväntat er att få tillbaka?
Jag var själv så för ett år sen, men jag växte upp och insåg att allt inte handlar om utsidan. För när man hittar någon som får en att känna sig vacker, blir den personen automatiskt vacker, då betyder inte ålder, vikt eller längd ett piss.
Läste någonstans tidigare idag att om en man inte har några magrutor är han ingen man, vad är det för jävla skitsnack? Sen när har magrutor med manlighet att göra? Min pappa har ölmage och jag ser inte honom som mindre manlig för det, han är ju mer manlig än vad någon 16 årig kille med magrutor är i alla fall. Och jag säger inte att jag är emot magrutor, jag tycker bara inte om när någon har det som ett krav på en kille. Det är inte schysst eller rättvist att säga så, för sen kommer ni gnälla på att killar bara gillar stora bröst och smala tjejer.
Varför bryr vi oss egentligen om magrutor, muskler, snygghet, stora bröst och allt vad det nu är?
Om man dissar någon för att dom inte är tillräckligt vacker, förtjänar man inte någon överhuvudtaget.
"Life's not about who has the biggest boobs or the sexiest body. Screw society!"

Hej det här är Helena. Jag kan tyvärr inte blogga just nu eftersom jag verkligen inte har någon lust att göra det. Men kika gärna in imorgon eller nå. Piiiip.

Ni som inte har sett den här videon, borde verkligen kolla på den. Just sayin'

I heard that you're settled down, that you found a girl and you're married now.
I heard that your dreams came true. Guess she gave you things I didn't give to you.
I had hoped you'd see my face and that you'd be reminde that for me it isn't over.

Never mind, I'll find someone like you, I wish nothing but the best for you too
Don't forget me, I beg. I remember you said,
"Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead,

Nothing compares, no worries or cares
Regrets and mistakes, they are memories made.
Who would have known how bittersweet this would taste?

"Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead."

Vafan händer med Segersta? Det flyttar in knarkare och inbrott, visst det är inte OK men det som hände nyss var sista droppen!
Gick förbi mitt fönster, kollar ut och ser en man med 2 hundar, helt plötsligt börjar han slänga runt den ena hunden och jag går ut för att fråga vad han håller på med, då springer han iväg med hundarna som en tok. Vad fan är det som händer med vår lilla by?!
Man kanske inte ska ta förhastade slutsatser, men när han springer iväg när han hör att jag kommer gör det ju lite misstänkt? Fast finns det nån bra förklaring att sitta och ruska en hund så att huvudet nästan flyger av?
Det börjar gå för långt alltså!

"Does this darkness have a name? This cruelty, this hatred. How did it find us? Did it steal into our lives or did we seek it out and embrace it? What happened to us? That we now send our children into the world like we send young men to war, hoping for their safe return, but knowing that some will be lost along the way. When did we lose our way? Consumed by the shadows swallowed whole by the darkness. Does this darkness have a name? Is it your name?"

Åkte och hälsade på farfar en sista gång, trodde när farmor ringde första gången idag att han skulle klara sig en dag till... Men när telefonen ringde en gång till en timme senare förstod man att det var över...
 Vi tog med hans saker och åkte hem till farmor för att prata om begravningen.
Det kommer väl bli en tuff tid ett tag nu, men det kommer väl bli bättre med tiden...
Vila i frid världens bästa farfar♥

There’ll be no sunlight, there’ll be no clear skies
Just like the clouds, my eyes will do the same, everyday it will rain

Oftast uppskattar vi inte tiden vi har med människor, vi tar tiden förgivet eftersom vi tror att dom inte kommer försvinna. Vi förstår inte känslan att förlora någon tills vi gör det, och då är det försent.
När människorna i våra liv försvinner, så finns det ingen tid att ta igen, vi får nöja oss med tiden vi fick, men den är aldrig tillräcklig. Vi övertänker hur vi kunde göra, hur det kunde ha blivit, om vi hade kunnat göra något annorlunda... Men det skulle vi nog ha tänkt på innan människan försvann, men hur kunde vi veta att vi skulle behöva göra något annorlunda?

"Tänk om jag hade uppskattat tiden mer"
"Tänk om jag hade gjort något annorlunda"
 "Tänk om det aldrig hade hänt"

Vi är aldrig riktigt beredda när stormen kommer och vi är aldrig beredda på följderna som kommer efter...
Allt vi kan göra är att plocka ihop delarna och försöka leva med ärren
Men vem sa att det skulle bli lätt?

Heaven is a place nearby, so I won't be so far away
And if you try and look for me, maybe you'll find me someday
Heaven is a place nearby, so there's no need to say goodbye
I'll always be by your side

Some day you will die, but I'll be close behind
I'll follow you into the dark
No blinding light or tunnels to gates of white, just our hands clasped so tight
If there's no one beside you when your soul embarks
Then I'll follow you into the dark ♥

i know you need to go, but i don't now if i will ever see you again
so don't take your last breath before i'm there with you
i need some time to prepare, so just stay a little longer
i know you can't stay, but i wish you would

När jag gick i 7an, verkade 9orna ha en sån koll på allt, deras liv, deras betyg och allt det där.
Nu när jag själv är i 9an är allt so men tornado, personliga problem, skol problem, probmlen överhuvudtaget!
Känner värsta pressen, för har jag inte bra betyg komemr jag kanske inte in på linjen jag vill gå, tränar jag inte innebandy får jag inte spela match, tränar jag istället för att plugga kuggar jag på proven, alltså!!!
Nej alltså, FÖR MYCKET PRESS HÄR

Where do I begin?
Should I tell you, how bad I need you know?
But I'm confused, my head is spinning all around
I need to know, what is on your mind?
Am I in this alone?
What I'm looking for is a sign, that you feel how I feel for you
Is it love that we're sharing? Show me that you're caring!
Tell me I'm not mistaken, give me the information I need

Would you dance if I asked you to dance?
Would you run and never look back?
Would you cry if you saw me crying?
Would you save my soul tonight?

Would you tremble if I touched your lips?
Now would you die for the one you love?
Hold me in your arms tonight?

Har du någonsin förlorat en vän, setts nästan varje dag utan att säga ett ord, men innerst inne har du tänkt att hela bråket bara har varit onödigt? Och innerst inne fortfarande brytt dig när personen faller isär, krossas och har nått botten av sitt liv?
Eller kanske undrat om en av vännerna du har är falskt eller inte, en vän som funnits i dom hårdaste tiderna, lyssnat på ditt meningslösa drama och sen gett samma hjälp tillbaka när den vännen kände samma sak. Men sen vaknar den "vännen" upp och kanske bestämmer sig för att aldrig prata med dig igen, ingen förklaring, ingenting.

Life's a bitch, vi ska behandla människor som vi själv vill bli behandlad, men vi får inte alltid samma behandling tillbaks.

Eller du kanske har den här killen som du har minnen med som sitter kvar och innerst inne inte kan släppa taget om, killen som behandlar dig som skit och inte bryr sig om dig överhuvudtaget, men ändå bryr du dig fortfarande och hoppas att hans namn ska komma upp på din mobil, msn eller på facebook-chatten, även fast duy inte behöver någon som inte behöver dig.

Sen kanske du har en killkompis, ni pratar och har roligt tillsammans, men det är mer än så.. För dig i alla fall, det är killen du har några slags känslor för men inte vågar berätta det för han, så du låter det bara vara och om 1-3 månader kanske hans relationsstatus ändras och din värld rasar ihop.

Och det är den här drömmen, passionen du har haft sen barnsben men den tas ifrån dig av någon som inte förtjänar att ta den, den drömmen som har hållt dig uppe i så många år och gett dig hopp om att det i alla fall finns någonting i ditt liv som är värt att kämpa för. Men om den helt plötsligt blir borttagen, om du blir utbytt och tappar lusten, vad ska man göra då? Fejka ett leende och fortsätta som att du har samma passion som du hade för 5 månader sen, eller berätta för personen som tar det ifrån dig att ge tillbaka den och ge dig en chans?

Men vad gör allt det här om 30 år? Om 30 år har du nya vänner, någon ny kärlek, en ny dröm och ett nytt liv.
I det här läget kanske det här är dom största problemen någon har, men det kommer alltid nya problem när dom här problemen försvinner.
Det här kanske inte är ditt liv, men just nu är det mitt.